Posts Tagged: Journal
MI5 har en ny lägesrapport ute, och den ger en intressant, om än något obehaglig, bild av terrorhotet idag. De kallar det för “den ensamma terroristen”, men det är inte riktigt den ensamma varg eller stokastiska blådåren vi är vana vid. Det här är något annat. Något mer diffust, och kanske just därför, mer svårgripbart.
Vi brukade tänka på terrorister som drivna av starka ideologier, oavsett hur skruvade de än var.
Det finns en debattör med bakgrund inom bakteriologi som uttrycker sig nedsättande om transpersoner och rättfärdigar sitt engagemang med sin medicinska expertis, jag finner det så otroligt manipulativt att rida på sin expertis för att legitimera sina egna fördomar.
Men jag tänker mig att det här beteendet kan brytas ner och förstås genom flera psykologiska mekanismer.
Kognitiv dissonans: När vi stöter på information som går emot våra befintliga övertygelser, kan det skapa en obehaglig känsla.
Decentralisering. Ett ord som kastas runt som ett universalmedel i teknikvärlden. Lovord om frihet, jämlikhet och motstånd mot monopol går hand i hand med konceptet, men verkligheten är sällan lika glamourös som visionen. Bluesky, sociala medier-plattformen som rider på AT-Protocols våg, utlovar just detta – decentralisering. Men hur långt kommer det i praktiken, och bryr sig användarna ens om löftet?
Decentralisering är mer än bara teknik; det är makt. Det handlar om att bryta upp strukturer där några få aktörer håller hårt i tyglarna för data och beslut.
VanillaOS är inte så saltigt för en linux! Alltså, Vanilla OS, är en Linux-distribution som försöker göra något annorlunda i en värld där alla andra verkar tävla om att trycka in så mycket skräp som möjligt. Vi lever i en tid där operativsystemen blir allt mer uppblåsta, som om de vore julgranar pyntade med fler kulor än vad grenarna klarar av. Men här kommer Vanilla OS och säger: “lol nej, vi kör på enkelhet och säkerhet istället.
Alltså, låt mig snacka om varför det oftast är helt jäkla meningslöst att försöka debattera med extrema högerfolk, vit makt-anhängare eller de där accelerationisterna. När man fattar de psykologiska grejerna bakom deras tänkande, blir det rätt tydligt varför såna diskussioner sällan leder nån vart, och ibland till och med kan göra saker värre.
För det första har vi kognitiv dissonans. Det är när folk känner obehag för att de har två motstridiga tankar eller när ny info inte lirar med det de redan tror på.
Som jag brukar, så loggade jag in på Twitter/X och mina ögon börjde blöda, återigen – borde ha lärt mig vid det här laget. Men jag såg en intervju med George Monbiot Och det var bland det märkligaste jag hört. Argumentet är att de rättigheter vi har i väst, finansierades av dess kolonialism.
Men för att förstå Skandinaviens utveckling i relation till kolonial historia och europeisk handel innebär att betrakta ett komplext samspel av inrikespolitiska beslut, sociala rörelser, och internationella omständigheter.
Många som följer mig på twitter och andra medium vet att jag spenderat en hel del tid med att slå mig för ansiktet över svensk säkerhet, informationssäkerhet och särställda tankesmedjors derp-faktor.
Men vad är derp-faktorn?
Derp, enligt know your meme definieras som ett uttryck associerat med dumhet, väldigt likt interjektioner såsom “duh” och “dur”. I meme-bilder ofta karaktäriserat som en figur med ögon som tittar åt individuellt egna riktningar och en text som lyder “DERP”.
Man kan sträcka sig till att påstå att kontra-desinformationsspåret som ledde upp till senaste valet var baserat på goda avsikter, men hade allvarliga brister och var på väg in ett skede av avtagande avkastning. Internet och Sociala Medier, i sitt destabiliserande av de traditionella grindvakterna, spred lögner och halvsanningar, skapade ett farligt vakuum som fylldes till bredden av illasinnade aktörer. Du kanske inte håller med om detaljerna runt diagnosen eller prognosen, och kanske t.
Polismyndigheten begär utökade befogenheter i formen av verktyg för avlyssning. Jag har haft så många diskussioner genom åren om detta med allt från piratpartister till moderater. Visserligen förstår jag deras oro och till viss del kan jag även dela den, men det finns ett problem i den förståelsen.
Det räcker inte att säga nej.
Vi måste i den tid vi lever i, kunna finna det rimligt att polismakten behöver utökade befogenheter och/eller verktyg.
Kommer ni ihåg var ni var den 11:e September, 2001? För många amerikaner var det inte bara en hemsk tragedi, det var också ett nationellt pånyttfödande. Helt plötsligt var en bred majoritet av folket enade, trots osämjor och åsiktsskiljaktigheter, och man lade sina olikheter åt sidan för att ge sig ut på ett grandiost korståg. Men den här stunden slösades bort, en del längtar ännu efter det och undrar var det tog vägen.