X är dött, låt metoderna dö.

Alltså, låt mig snacka om varför det oftast är helt jäkla meningslöst att försöka debattera med extrema högerfolk, vit makt-anhängare eller de där accelerationisterna. När man fattar de psykologiska grejerna bakom deras tänkande, blir det rätt tydligt varför såna diskussioner sällan leder nån vart, och ibland till och med kan göra saker värre.

För det första har vi kognitiv dissonans. Det är när folk känner obehag för att de har två motstridiga tankar eller när ny info inte lirar med det de redan tror på. För att slippa den där jobbiga känslan brukar de ofta skita i eller bortförklara ny information istället för att ändra sina egna uppfattningar. Så när nån med extrema åsikter möter bevis som går emot deras syn, är det mer troligt att de ignorerar eller attackerar källan än att faktiskt tänka om.

Sen har vi bekräftelsebias, vilket betyder att folk gärna söker upp och kommer ihåg info som bekräftar det de redan tror på, medan de struntar i sånt som säger emot. De här extremisterna hänger ofta med media och folk som bara förstärker deras idéer, vilket gör det ännu svårare för dem att ta till sig andra perspektiv i en debatt.

Motiverat tänkande är också en stor grej. Folk anpassar undermedvetet ny info till det de redan tror på och vill ska vara sant. I en debatt kanske de plockar ut vissa fakta och använder logiska kullerbyttor för att stötta sina åsikter, medan de struntar i logiken i dina argument.

Och sen har vi psykologisk reaktans, en defensiv mekanism där folk gör tvärtemot vad de blir tillsagda, speciellt om de känner att deras frihet hotas. Försöker du ändra en extremists åsikter kan det trigga det här, och de håller ännu hårdare fast vid sina idéer och avfärdar dina argument helt.

Social identitet är också en stor faktor. Människor får mycket av sin självbild från de grupper de tillhör, vilket kan skapa ett “vi mot dem”-tänk. Extremistgrupper ger ofta en känsla av gemenskap och identitet. Om du debatterar med dem kan det uppfattas som en attack på hela deras grupp och deras personliga identitet, vilket leder till att de blir defensiva och fientliga.

Gruppolarisering är när folk i en likasinnad grupp blir ännu mer extrema i sina åsikter efter att ha snackat med varandra. Om du debatterar med extremister kan du oavsiktligt få dem att dra sig ännu längre in i sina grupper, där deras idéer blir ännu mer radikala på grund av att de hela tiden bekräftar varandra.

Och så finns det backfire-effekten, där när man presenterar bevis mot en djupt rotad tro, personen istället börjar tro ännu starkare på sin ursprungliga övertygelse. Så istället för att övertyga dem kan du faktiskt få dem att gräva ner sig ännu djupare i sina åsikter.

Ekokammare, algoritmer och filterbubblor gör inte saken bättre. Extremister rör sig ofta i miljöer där de bara stöter på info och åsikter som speglar deras egna. Debatter kanske inte ens når dem på ett meningsfullt sätt, eftersom de avfärdar allt som kommer utifrån.

Ingruppsfavorisering och utgruppshomogenitet betyder att man favoriserar sin egen grupp och ser alla utanför gruppen som likadana. När du debatterar med extremister kan det förstärka deras uppfattning om att alla utanför deras grupp är fientliga, vilket stärker gruppens sammanhållning och motstånd mot nya idéer.

Rädsla och känslomässigt tänkande är också centralt. Känslor, speciellt rädsla, kan starkt påverka hur vi tänker. Extremistiska ideologier utnyttjar ofta rädsla och ilska. Om du inte tar itu med de underliggande känslorna i en debatt, är det svårt att nå fram eftersom deras resonemang bygger mer på känslor än på logik.

Dunning-Kruger-effekten spelar också in. Det innebär att personer med låg kompetens inom ett område överskattar sin förmåga. Vissa extremister tror att de fattar komplexa samhällsfrågor bättre än experter, vilket gör det svårt att ha en produktiv diskussion.

Psykologisk inlåsning och sunk cost-fällan gör att folk fortsätter hålla fast vid en tro eller beteende eftersom de har investerat mycket tid eller resurser i det. Att överge sina åsikter skulle innebära att erkänna att all tidigare ansträngning varit förgäves.

Auktoritet och karismatiska ledare är också en faktor. Extremistgrupper leds ofta av karismatiska figurer som avråder från kritiskt tänkande och ifrågasättande, vilket gör externa debatter mindre effektiva.

Alla de här psykologiska mekanismerna gör att det är svårt och ofta meningslöst att debattera med extremister. Folk vill inte höra mer snack; de vill ha mat på bordet och tak över huvudet. Istället borde vi fokusera på att stärka kritiskt tänkande hos alla, bygga gemenskaper som minskar behovet av extremistiska grupper, och jobba för att motverka desinformation.

Fatta att direkt debatt inte funkar, vi behöver rikta våra krafter mot mer effektiva sätt att främja förståelse och skapa positiv förändring i samhället.

Det handlar om att göra verklig skillnad istället för att kasta pärlor för svin.