Omåttlig specialisering leder till svår idioti

Många som följer mig på twitter och andra medium vet att jag spenderat en hel del tid med att slå mig för ansiktet över svensk säkerhet, informationssäkerhet och särställda tankesmedjors derp-faktor.

Men vad är derp-faktorn?

Derp, enligt know your meme definieras som ett uttryck associerat med dumhet, väldigt likt interjektioner såsom “duh” och “dur”. I meme-bilder ofta karaktäriserat som en figur med ögon som tittar åt individuellt egna riktningar och en text som lyder “DERP”. Orden “herp” och “derp” används ofta i sk. “Rage comics” för att ersätta icke-deskriptiva namn eller delar av en konversation.

Därför är uttrycket ett rent, kortfattat och ekonomiskt sätt att beskriva händelser som får en att haja till över dess bottenlösa idioti. Och när det kommer till säkerhetstjänster, läckor från departement och annan grav idioti så är det otroligt nära att använda deskriptivt. Men några exempel.

Så, en del av det har med hur högerextrema eller andra möpiga möpar eller för den delen säkpol-hemmapojkar kan vända enkla smärtfria egenskaper av försvar, säkerhet eller ja andra frågor som berör de olika komplexen till djupa konspirationer; eller hur enkla oskyldiga mail mellan tjänstemän på kommuner blåses upp till helt vansinniga proportioner. Men sen har vi även mitt favoritexempel:

En känd nazist kunde placera ut en bomb på ett flyktingboende, trots att han övervakades av Säpo. En granskning visar nu att Säpo undanhöll viktiga bevis i rättegången. En granskning i Sveriges Radio Ekot har tidigare visat att Säpo hade flera möjligheter att stoppa dådet. I tingsrätten fälldes mannen för sprängdådet där en städare skadades svårt. Men i hovrätten räckte inte bevisningen. Nu rapporterar Ekot om att åklagaren aldrig fick ta del av redovisningen av den tekniska utredningen som Säpo utfört. Eftersom Säpo ansåg att den var för hemlig.

Eller hur samma förmåga även existerar i att inte verka mot extremistnätverk när de är som mest offentliga, vilket uppgör stiftelsen DOKU’s hela affärsidé.

Och inte att förglömma, Transportgate, där man genom en kombination av, låt oss kalla det godtrogenhet och utopisk iver över digitalisering samt med något som bara kan beskrivas som en frikyrklig evangelists rättfärdiga iver över molntjänster, introducerat en kavalkad av problematik som utmynnade i en kaskad av allvarlig läckor. Hela Transportstyrelsens IT-miljö gjordes tillgänglig, trots att mycket i deras system ansågs ha särskilt skyddsvärde. Inget i deras databas var krypterat(!). Det dröjde till hösten året därpå innan den nye generaldirektören ansåg att inga icke-behöriga i andra länder hade tillgång till hemlig eller känslig information i deras system. Men problematiken är ju att det är i efterhand. Skadan kan inte ses som annat än redan skedd. Uppgifterna man hanterade var milt sagt, massiva.

Men sen har vi ju även vissa politiker som anser att vi behöver sätta in Militär i orten, för det har ju gått så bra förr.

Och för all del all denna övertro till cyberförmåga och enkel attribuering av illasinnade aktörer inom den teatern och för den delen hur man gärna blåser upp hotbilden (inte för att säga att det inte existerar allvarliga hot, men ja.). Men allt det hänger ihop med hur policy alltid laggar efter utveckling med ett decennium, men i Sveriges fall är det nog mer av en sanning att tillskriva den processen tre decennier, vad jag menar här är ju att det i det närmaste berör politisk ignorans inför teknologisk och duglighets -utveckling.

Jag skulle kunna fortsätta här. Det kan vara så att du inte håller med mig här om mina exempel är tecken på en existerande derp-faktor, men givetvis kan du även hålla med mig om att det ger intrycket av allvarlig derp. Jag skrev inte det här inlägget med någon specifik kronologisk ordning i åtanke utan nedtecknade såsom jag drog dem till minnes. Visst, viss heurestik. Men jag ville visa hur fantastisk, fantabulös och väsensskild, derp-faktorn kan vara.

Men inget slår hur den breda kåren av borgerliga krönikörer missförstår och gör vapen av, frågor som berör vår nationella säkerhet. Ofta räcker det med en snabb google-sökning för att finna den “objektiva sanningen” men det hindrar dem inte från att skapa en helt verklighetsfrämmande krönika eller ledare-text om ämnet för att sedan åtnjuta klicken och degen det innebär. “Sanning? vem fan bryr sig” borde vara deras motto.

Men varför är det en derp? Nå.

1. Hitta på/fultolka in relevant vinkel.
2. Vifta med armarna om och linda in det i lite mysticism.
3. Skriv på ett bok-kontrakt med relevant tankesmedja.

Men visst, här är också det bredare problemet. Så mycket av den här informationen är så omåttligt esoterisk och otillgänglig, att för att komma åt deras bullshit är svårt om inte omöjligt. En del av det har givetvis att göra med överklassificering och misslyckandet hos “eTaBlIsSeMaNgEt” inom den statliga säkerhets-arenan att berätta vad det är som de faktiskt gör. Vilket även är något som man märker en del kritiker inifrån göra uttryck för via anonyma kommentarer till media. Men en stor del av tiden handlar det om att medborgare faktiskt inte bryr sig om det som försvars & säkpol -hipsters skriver om.

Det finns däremot en nisch till publik som blir helt till sig i trasorna så fort en bloggare eller skribent skriver något som inkluderar försvars, säkerhet eller cyber -jargong. Och det är ett bredare och mer allvarligt problem. Tänk er en nonsensartikel som lyder såhär:

AST ställer upp ett nytt planeringselement. Försvarsmakten söker att distribuera en GIS. Soldater fokuserar på att säkra Viktig Terräng. Försvarsmakten har moratorium för Processer i den Operativa Miljön. PS19 har ålagts att se över kontramobilitets operationer. Vi har en stående FOPLAN att inta UGGABUGGA. MUST har en SÄK99 -klassificerad grupp under kodnamnet KAFFEINERAD EKORRE vars uppgift är att spionera på kinesiska och ryska försvarsövningar i närområdet. Ett nytt dokument från FRA dokumenterar ett nytt IT-relaterat inhämtningsinitiativ med kodnamnet HACK TEH GIBSON som utnyttjar exploits för två nya Superdatorer, WHOPPER och SIRI. Dessa hemska avslöjanden visar oss att vår militär är helt ute och cyklar, mer kontroll och tillsyn! Dettta kom från en jetehemlig samling dokument som en superhemlig underground grupp läckte till oss, som visar att vår militär tänker ta över UGGGABUGGA, titta på när du spelar skinnflöjts-serenader till bilder på Puma Swede och de … tänker sparka kattungar över fotbollsplanen!

Såna här påhittade artiklar är en kombination av helt random jargong och ibland rakt skönlitterära grepp, det finns såklart ingen grupp inom MUST som heter “kaffeinerad ekorre” men det är skrivet med stora bokstäver så det måste ju vara på allvar. Det här är vad som hände med Sokal-affären i utlandet. Och det finns väl, med handen på hjärtat, säkert en karriär i att hitta på sådana här sexiga kodord.

Att skapa rädsla som säljer, oavsett om det rör sig om motståndare till staten eller till fördel för staten, så stormtrivs den i miljöer som är informationsfattiga och där det är svårt att bilda sig den kunskapen som behövs i de här djupt tekniska och specialiserade ämnena. De med kunskap kan ofta inte relatera den till en bredare översiktsbild eller ens till en översiktsbild över deras fält. Vilket i sig är ett problem för interdisciplinära studier om applicering av våld. Istället får vi utbildningar som kokar ner till kritiskt tänkande.

I slutet av dagen bryr vi oss mer om saker som är externt till hur makt och våld används och det kan ha något att göra med hur vi inte längre kan, sammanhängande, skriva och prata om det. Hur våld och tvång används som politiska ändamål är inte längre viktigt som ett objekt för studie i sig självt; förmågan att sammansmälta diverse tekniska, sociala och filosofiska aspekter till ämnet är bara något som värdesätts på ett fåtal utvalda platser.

Jag tror inte att strategi är dött som aktivitet, som ett legitimt område att studera och få kunskap om absolut. Men konsekvensen är den att om någon vet något om det alls, är det i små bitar och delar med en oförmåga att knyta ihop det med andra informations-områden för att genomföra informerade analyser och beslut. Så, DERP, härrör helt enkelt från det faktumet att vi kollektivt saknar förmågan att resonera om ämnen som berör försvar, säkerhet och underrätelse; Och att det i sin tur delvis kommer ifrån delegitimiseringen av studierna av de ämnena till fördel för specialiserade komponenter av dem.

Men även om folk faktiskt inte bryr sig om säkerhet, våld eller strategi, så gör de det när det når nyhetsdygnet (som aldrig tar slut). Internet blir alltid översvämmat av grupper som inte förstår hur våld används och en genomsyrande känsla av överväldigande hjälplöshet och ångest. Jag vet inte om den här övergripande kunskapen om våld, konflikt och strategi skulle hjälpa något och jag vet samtidigt att det säkert finns en god anledning till varför vi aldrig får se det nå en nivå av allmänbildning i dessa ämnen. Men kanske hjälper det att vi gjorde problemet värre genom att försäkra oss att specialisering i en specifik nisch, och inte holistiska studier i och kunskap om våld, dominerar.

Med andra ord, vi hade kunnat ha mindre herpderp överlag.